Klockan 5 ringde klockan, dags att stiga upp. Jag fattade ingenting, när klockan ringer vid denna tiden så brukar aldrig jag skulle med till och med Bill skulle med. Hallå vad händer?! Det var en himla massa don innan vi kom iväg. Utpackad i en platsgrejj med nät blev jag, nej där trivdes jag inte alls, så jag fick sitta i mammas knä när Bill körde, då var jag lite mer nöjd. Mamma sa vi skulle till nåt ställe som hette malmö, jag känner igen det lite. Tror min syster bor där…
Ja bilen stannade iaf, Bill tyckte mamma var lite för nervös när det gällde tiden, han sa att det är klart vi hinner, jag bara flöt med.
Sen kom vi in i en byggnad som jag aldrig sett, där var så mycket dofter att jag inte visste vad jag skulle lukta på. Sen kom en jag kände igen, Christin. Hon har man kelat med en massa gånger innan, jag bodde hon henne innan med mina syskon och mamma innan jag flyttade till min nya mamma.
Dom ryckte ur mig ur buren till ett bord som luktade starkt, mamma sa det var sprit så jag inte skulle bli smittad av annat trams. Det var nån som kallade sig vetrinär tyckte jag var så fin i min päls, som jag sträckte på mig då, klart jag är fin…!
Sen höll mamma och bill på att packa upp en massa grejjer ur väskan som dom hade pakat ner dagen innan, det känndes ju inte så lönt kanske. Ja jag hade inte riktigt koll på vad det var för saker då, men det var en fin färg iaf. Sen satte mamma in mig i en mysig ombonad bur, med en helt underbar puff jag kunde sova gott i. Mamma sa att det kallades burskynke och att det var Binx som hade fått det från början. Så nu blev jag stolt att jag fick låna hans…
Sen drömde jag att det kom en massa folk och tittade på mig med jämna mellanrum och sa att jag hade blivit stor. Jag ahr inte så mycket minnen härifrån då jag sov mig igenom det mesta.
Mitt i den bästa drömmen väcker mamma mig och börjar med den dumma kammen, nu har mormor, morfar och moster kommit också för att titta på mig.
Sen går vi en sväng, runt hörnan. Jag har aldrig sett så många katter nån gång, men jag var klart finast. Oj så mycket folk som kan kela med mig…
Sen ställde mamma sig framför en tant, jag har aldrig sett henne innan, men hon höll mig konstigt, men mamma såg stolt ut så det var bäst jag gjorde likadant. Sen satte denna tant igång att känna och klämma på alla kroppsdelar. Ja hon var inte helt klok. Hon sa jag hade stora öron, ja men vadå se på dig själv tänkte jag :D
Oj vad hände nu här, mamma har tårar i ögonen och är röd om kinderna, och bill och alla andra ser jätte glada ut. Har jag gjort något bra nu!? Jag bara hängde här ju.
Sen fick jag jämföras med syrran, det var ju kul att se henne. Nu fick mamma ett par tårar till. Sen kom helt plötsligt kattmamma. Hejhej kul att se dig igen. Nu var mamma lite allvarlig igen så det är väl bästa att hänga på igen, det gick ju bra sist.
Oj aj mamma du krossar mig nu, jag måste andas. Du kan ju inte krama mig så hårt. Jag blev tydligen BIV här, bäst i variant (bästa katten i den färgen). Nu grät mamma och mormor med. Gud så glada alla såg ut att vara. Woho.
Jaha ja nu tog bill över, oj här var många saker att titta på. Bill frågade om jag ville ha en hängmatta, och vem vill itne ha det liksom?! Så jag fick peka på den jag ville ha. Han e så snäll bill. I början låtsades han som att han inte tyckte om mig men haha jag vann över honom. Jag fick en grön mus att mannen som sålde hängmattorna.
Nu var det dags att kammas igen, suck.
Mamma förklarade att dommaren nu skulle välja mellan mig och en annan vem som skulle gå upp i panelen, det blev den andra men mamma var så glad ändå…
Sen helt plötsligt var vi på andra sidan väggen och visades upp med alla syskonen. Jajemen, Best in show blev vi tillsammans, Inte dåligt.
Sen var det en hel del slappetid till vi skulle visas upp inför hela publiken som bästa kullen.
Sen äntligen packade vi ihop alla sakerna och fick åka hem igen. Så trött jag var. Sen förstod jag inte varför jag hade lite ont i ögonen, men Bill och Mamma har fotat mig nästanhela dagen, inte så konstigt då.
Bilderna har mamma lovat att lägga upp sen, Bill har dom på sin kamera hemma i Vejby.
Hej så länge…